Jag pratade lite med Björn igår. Pratade om hur jag upplever vårat förhållande. Om att jag forfarande behöver bekräftelse och mys, nästan mer för att känna att det verkligen är vi. Om att jag inte vill att det ska bli för mycket vardag och rutiner i vårt förhållande. Att vi drar ut och äter eller hittar på annat, att vi gör nåt än att sitta vid tv:n och datorn.. Jag menar, bara för att man vart tillsammans ett tag behöver man inte göra det tråkigt (man ska inte bli uttråkad av ett förhållande, man måste engagera sig, sa jag). Att jag vill att han ska lyssna mer på mig och då menar jag lyssna. Inte så som det är idag. Jag pratar lite med honom, han svarar, jag pratar lite mer och sen hör han helt plötsligt inte. AJABAJA.
Som jag sa till honom, jag pratar hela dagarna på jobbet, med en liten kille och andra barn och när jag kommer hem vill jag prata med en vuxen människa.. Och det är självklart lite drygt när han e helt inne i tv:n och inte hör det jag säger.. Björn skrattade lite men förstod vad jag menade.
Så det va skönt att lätta lite på hjärtat. Och få honom att förstå hur jag känner.
Nåja, vi får se hur länge till han ger mig mys och lyssnar. Hur många veckor tar det innan han glömt det här samtalet mån tro?
Back to the movie, och förresten, va liten tv:n ser ut på bilden. Det e ju ändå en 42":are..
2 kommentarer:
Ni har ju en bra förutsättning i ert förhållande..att ni kan prata! Vågar man inte ta upp saker och ting då är det kört.. :/
Ja, berätta hur det går sen.
kram!
Skicka en kommentar