Jag kom att tänka på att det är rätt lång tid kvar tills den 29:e November med tanke på att jag nästan för varje dag får det jobbigare med kroppen i och med att magen växer.
Det är liksom 28 hela dagar kvar tills dess.
Igår fick jag djävulusiskt ont i ryggen efter en långpromenad och då jag inte hade fått nån avlastning när jag som mest hade behövt det (kollegans mobil hade gått sönder så han hade inte fått våra sms om att vi var i centrum utan satt utanför brukarens hem och hade suttit där i två timmar). Två timmar! Vad fan gör man då??? Speciellt utan en iPhone att pilla på????
Jag hade aldrig pallat att sitta där så länge utan nåt som underhöll mig.. Och dessutom sitta på en kall trappa.
Aja, idag kanske blir en bättre dag.
Den nya killen är med från 9-14 men det blir inte så mkt avlastning där inte. Han är ju där för att lära känna brukaren så det blir mest tv-spel och snack för deras del. Jag får ju ändå ta toabesöken, fixa maten och göra allt praktiskt.
Och kollegan vet var vi befinner oss så han kommer i tid iaf.
Faaaast, å andra sidan vet jag inte om vi ska dit vi hade bestämt att vi skulle gå. Brukarens rullstol gick sönder i staget igår (en gång om året pajar den och alltid på ledigheten, fattar ni hur stark min brukare är??!!), men pappan skulle fixa det så den kanske är lagad..?
Och så får jag nog tänka på att jag bara har denna långa dag och imorrn kväll kvar att jobba den här veckan, sen e jag ledig i fyra dagar.. Man e alltid lite extra trött efter att man jobbat helg och flera långa dagar på raken. Men men, jag börjar se ljuset i tunneln :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar