Det finaste i mitt liv.

Fredagsmys.

My har fått blöjan bytt och fått i sig middag, nu ligger vi i soffan båda två och tar det lugnt. Gud så skönt det var att bara ta det lite lugnt. Välkommen lediga eftermiddag.

Min älskade fina flicka. Känner mig SÅ LYCKLIG som har en sån underbar liten tjej. Världens gladaste gofis.

Ingen sovmorgon här inte.

Idag var det min tur att ta Mysan på morgonen, hon vaknade vid härliga 05:40... oooh, så underbart. Inte.
Hon har precis fått i sig välling. Jag funderar på om man inte ska öka mängden då hon alltid har plats för nåt mer i magen efteråt.

Men det är härligt att vara med sin lilla tjej. Älskar henne över allt annat på den här jorden. 
Man hinner inte ses så mycket på vardagarna längre. Jag har mitt jobb att gå till och då är hon på dagis.
Jag hoppas verkligen hon har det bra där, men det brukar aldrig vara gråt på dagarna enligt fröknarna, så någorlunda måste hon trivas.

Man får en hel del skratt, som här när hon försökte bära Therese übertunga väska, skön grimas!

Eller som på dessa bilder, där hon är för söt!

Idag kommer kanske exet förbi en sväng, han ska hjälpa till att få ut cylindern till garagelåset, så vi kan byta till ett lås vi faktiskt har nyckeln till.

Nu är det dags för lite frukost efter morgonmyset.

Tårar.

Kom att tänka på min morbror.
Tårarna strömmar ner för kinderna nu.
Förstår inte att hans bortgång fortfarande gör så ont.
Jag har å andra sidan inte haft nån i min närhet som gått bort i "vuxenlivet". Senast jag förlorade nån var när jag var typ 12 år. Minns inte ens det.
Mormor. Jag var å andra sidan inte så "nära" henne heller.

Jag är dock glad att jag och My hann träffa min morbror flera gånger förra året. Och jag är så glad för alla gånger My fick honom att le.