Tårarna strömmar ner för kinderna nu.
Förstår inte att hans bortgång fortfarande gör så ont.
Jag har å andra sidan inte haft nån i min närhet som gått bort i "vuxenlivet". Senast jag förlorade nån var när jag var typ 12 år. Minns inte ens det.
Mormor. Jag var å andra sidan inte så "nära" henne heller.
Jag är dock glad att jag och My hann träffa min morbror flera gånger förra året. Och jag är så glad för alla gånger My fick honom att le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar