Ogillar tystnad.

Den här tystnaden, efter att barnen åkt hem till pappa sin, den ogillar jag så starkt. Suckar ledsamt. Kommer inte se de på över en vecka nu. Kommer kännas tungt i och med att jag haft de rätt mycket på sistone och titt som tätt dessutom. Nåja, jag kommer ha att göra under dagen i alla fall.. so I'll keep my mind occupied on other things..

För- och nackdelar det här med att ha barnen varannan vecka. Saknaden kan bli otroligt stor när man inte har de. Men det kan också bli väldigt tungt, speciellt om man är ensamstående på heltid (vilket jag inte kan yttra mig om då jag ej varit där), kan bara tänka mig. Då är det otroligt viktigt att se till att man kommer iväg en stund. Om än några timmar, dagar... och har man en käresta så är det ännu viktigare och se till att man får tid för varandra. Det lyckades inte jag och pappan till barnen riktigt med. Och det misstaget hoppas jag inte kommer ske i nästa relation. Eller ja, den jag är med ska åtminstone VILJA vara med mig på tu man hand också. VILJA hitta på saker och ting och inte bara nöja sig med att vara hemma och pilla navelludd. Och TA INITIATIV till att något sker. Inte bara att den ena parten ser till att saker och ting händer. Det behöver finnas nån sorts balans. Annars ledsnar man till slut.

Näe, om man ska ta sig ner till tvättstugan.. sen iväg och träna!