Nere.

Sitter här och tycker synd om mig själv. Typ.
Jag tycker det är så grymt jobbigt att inte ha några pengar..
Det jag får just nu går åt till räkningar och sen får jag några tusen av Björn så man kan "leva".
Men dom pengarna tar ju slut på fem röda, och det är grymt jobbigt att behöva tänka på vad man lägger pengarna på hela tiden.
Det finns så mycket jag behöver just nu, men som jag inte heller vill skaffa då jag inte trivs i min kropp alls just nu. Och med tanke på att jag har flera extrakilon så sitter kläderna som skit och/eller passar inte.
Dessutom har jag INGEN som helst motivation att träna på gymmet. Får jag inte mina två (helst tre, och så ska det vara så varje vecka, och inte varannan) träningsdagar på gymmet så skiter jag i det helt och hållet.
Och jag menar, det är onödiga pengar som dras av på mitt konto då jag inte utnyttjar skiten..

Jag och Björn pratade om att göra nåt idag.
Men självklart hamnade han på jobbet först.
Och så sa jag att både han och jag skulle behöva ett par nya brallor, men så fort han gick hemifrån fick jag ångest över att han ska behöva lägga ut pengar på mig. Fan, jag vill verkligen klara mig själv ekonomiskt men det går banne mig inte just nu, och det är GRYMT jobbigt då jag hatar att ta emot och be hjälp (pengar). Det känns så fel att han ska betala allt :-(.
Fan fan fan, jävla skitföräldrapenning (och nej, jag tar inte ut sju dagar i veckan då jag vill försöka spara några dagar ifall vi skulle behöva mer än året).

Jag skulle typ hämta Björn efter att My vaknat och fått mat, men jag tror fan jag stannar hemma.