Jag känner inte så..

inte än iaf.

Det är många gravida som bara vill bli av med magen men jag har fan inte känt så, inte alls.

Även fast jag har haft många gravidkrämpor så tycker jag ändå det är såååå mysigt att känna snuttiplutt röra sig där inne och hoppas att h*n kommer när jag gått hela 40 veckor.

Eller ja, gärna några dagar senare så h*n får fylla år tidigt på året istället för sent på året.

Är i vecka 36+1 idag.

Kanske är jag dessutom lite rädd för att bli mamma också, visst är det spännande, vi ska ju bli en familj. Jag, Björn och snuttiplutt.

Men man vill/hoppas på att bli en jättebra mamma och det vet jag ju inte om jag blir.

Jag vet ju redan nu att jag älskar h*n som finns i magen och att jag kommer älska det ännu mer när h*n kommer ut, och hoppas kunna ge honom/henne allt bra i livet sen.

Jag tror iaf att vi har allt hemma nu. Skötbordet står på plats, spjälsängen med, bäddad och klar dessutom. Kläder har vi ganska mycket av.

Igår tog jag upp liggdelen till vagnen och pillade lite på den, och lade i kudde och täcke med fint moln motiv som påslakan och örngott.

Det braiga med liggdelen är att man kan ställa upp ryggen, så det blir lite som en sittvagn. Tako Jumper X is the shit. Hmm, apropå det. Ett av hjulen behöver dock fyllas på med luft men det kan vi göra på Björns jobb.

Alltså, annars.. ja vad är det som fattas. Bärsele och babysitter. Bärsele fixar vi nog själva och babysitter har jag önskat mig av Louise i julklapp :-).

Så det känns skönt att vi har det mesta hemma. Riktigt skönt.