Arg som ett bi.

Igår morse blev jag det..
Björn dricker ganska mkt läsk så att säga och pantar desto mer sällan.........
Så vi har ett skåp i hallen som e fyllt med pantflaskor.
Och när jag menar fyllt så menar jag inte att dom ligger i en påse denna gång (dom brukar ligga i en däcksäck men det har karln råkat glömma några ggr nu) utan vi har bara slängt in dom och stängt igen skåpet fort som fan för att skiten inte ska rasa ut på golvet.
Men igår hände det. Jag skulle slänga in en flaska och allt bara föll ut..
Blev lite irriterad på att mycket åkte ut men försökte slänga in flaskorna igen en i taget och stänga igen dörren efteråt. Men så hände det igen OCH igen.
Då blev jag helt bananas!!
Bara försökte drämma igen den där dörren fast det låg flaskor emellan och på golvet.. Jävla pantjävelsflaskhelveten.
Nåja, efter att jag gått därifrån och sagt till Björn att han får panta skiten och lugnat ner mig och gjorde ett nytt försök så fick jag in alla. Men tro mig, dom försöker ta sig ut dom jävlarna......!!!

Igår kom Björn fram till mig och pratade efter samtalet om barn häromdan.
Han sa att han vet att det är svårt att prata med honom men att han ville tänka lite på det som pratats om och återkomma så att säga.
Visst. Men kunde han inte sagt det direkt (eller åtminstone lära sig att säga så) så jag vet vad som händer i hans hjärna istället för att bara inte svara alls? Jag hoppas det. Ska säga det till honom också.
Nu ska jag äta min frulle och sen dra till jobbet.
Adios.