Jag börjar känna mig osäker på ifall han ens kommer att komma på dopet och känner att jag redan börjar förbereda mig i huvet på att han kanske inte kommer och att han därmed kommer att få ett långt och argt brev från mig. Senast när jag pratade med honom så hade han inte beställt biljetter, men det hade min kusin i Finland gjort. Fan jobbigt med en sån här känsla. Alltså, även fast han kommer så tycker jag att det är jävligt dåligt att han inte kommer förrän nu.
Det var ett jävla nerköp att han blev tillsammans med kvinnan han idag är gift med och att jag och syrran sakta med säkert började träffa våran pappa alltmer sällan, för så var det inte med hans andra kvinnor han var tillsammans med efter morsan, då träffade vi honom lika ofta ändå. Men efter att han träffade den nuvarande så flyttade han dessutom till Finland och hör knappt av sig.. Känns inte så jävla kul alla gånger.
Jag hyser fortfarande en hel del agg mot honom och hans dumma val han gjort sen han blev tillsammans med sin kärring.
Och det känns faktiskt lite bättre att skriva av sig. Och jag vet inte om jag nånsin kommer förlåta honom för hur han gjort med mig och syrran, men jag hoppas att han känner ånger för dom val han gjort gällande oss.
Jag är sjukt glad över att Björn är en sån underbar pappa till My. Jag verkligen njuter när jag ser dom två tillsammans <3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar