Första gången jag och min karl träffades vart för ca 2½ år sen. Vi bestämde att vi skulle ses hos mig och äta på restaurangen nedanför mitt hyreshus.
Det började med att Björn kom dit på sin hoj. Jag kom ner och mötte honom, han ställde hojen väl synlig så den inte skulle bli snodd (lite fördomar mot alla.. (många) finska zigenare som bor i Skarpnäck) och så gick vi in på restaurangen (läs; kvarterskrogen med stort K). Det första som hände när vi klev in där var att en stammis lade märke till att Björn hade hojkläder på sig och frågade om han hade hoj och berättade att han minsann oxå haft det en gång i tiden.
Sen börjar han berätta om sin historia då han smällde med sin hoj och hamnade på sjukan. Det var iaf ingen vanlig sjukhusvistelse, vad jag förstått. Han hade raggat och på en sjuksköterska lite och hade till slut sagt "kom och hoppa på farbror" och vad hände? Jo, hon hade tydligen gjort det.
Haha! Vafan! Whot? Jag vetefan om det va sant, men en roligt lät det iaf!
Jaja, efter det åt vi lite mat. Björn beställde nåt kött och jag tog.. tog inte jag pizza? :D Måste fråga Björn sen när han kommer hem *s*.
Jadu, efter det så hade vi det lite mer "romantiskt". Vi gick upp till min lilla ungdomslägenhet à 23 kvm och glodde på Jackass och Dirty Sanchez.
Sen kysstes vi lite och sen åkte han hem :)..
Andra dejten va faktiskt lite mysigare. Björn lagade mat hemma hos sig och hade tända ljus och en städad och fin lägenhet. Hum, det var lite där jag föll för honom. Det var mysigt och städat och så myste vi lite extra sen :)).
Hur e han idag då? Jo, mysig e han allt. Men... Det där med städeriet försvann nånstans på vägen.. typ två-tre veckor efter att vi hade träffat varandra.. Haha. But I still love him. Även fast han inte bästast på att städa. Vilken karl är det för övrigt? Hur många pedantkarlar finns det så att säga?????