Nu måste jag skriva av mig lite..Har en vän som är tillsammans med en karl och inte har det så bra i förhållandet.
Han tar henne för givet... på tok för givet.
MEN, hon låter honom göra detta och jag försöker få henne att säga ifrån men då säger hon alltid att hon inte höra på klagandet eller att det ska bli tjafs.
Så jag blir lite less på att hon klagar på detta men ändå tar det. Jag hoppas att hon snart säger ifrån och ber han göra mer saker och inte servar honom med allt.
Häromdagen hörde hon av sig och var irriterad över att hon precis fått reda på att dom skulle få gäster, hans vänner. Hon fick höra detta nån/några timmar innan dom skulle komma över och han förväntade sig att hon skulle fixa middagen.
ALDRIG att jag hade gått med på det.
Never!
Hade frågat vad det blir till middag och sen fortsatt pula med mitt..
Jag vet inte hur mkt han gör hemma, men jag tror inte han gör mkt hushållssysslor... Men det värsta är nog att det är min vän som varit för snäll genom åren och/eller bett han hålla sig undan när det väl ska städas/lagas mat.
Och då är ett sånt beteende svårt att sluta med.
Pratade mao med henne precis och hon sa att hon skulle städa då dom skulle få en del av hans släkt på besök varav jag frågade var hennes karl var och fick svaret
"sover".Då sa jag till henne att väcka honom och be han hjälpa till, speciellt då det är hans släkt som kommer över. Men hon ville inte då hon inte ville höra klagomål..
Jag tycker det är illa när man antar sånt där.. Riktigt trist.
Så, nu har jag skrivit av mig och det känns faktiskt mkt bättre.
Ni har det inte så hemma va hoppas jag?
