Några dåliga nätter och man blir en zombie... och det som skrämmer mig mer är det Elizabeth Pantley skrev i sin bok om att den kommande veckan kommer bli jobbig, kanske till och med över en längre tid. HUVVA. I går började vi med att försöka få Loui att somna utan bröstet. Måste säga att det gick... bra. Men det var tufft. Jag kämpade en stund här hemma med Loui som vägrade släppa bröstet på kvällen, sen när Björn kom hem tog han över och fick Loui att somna efter FLERA om och men.
Jadu, han vaknade ganska många gånger i natt, men inte en enda gång fick han somna vid bröstet. Vi har tröstat, gungat, klappat, smekt.. ja, you name it.. och både tårar och skrik blev det emellanåt. Men han hade faktiskt ett sovpass på ca 3 timmar! Glömde skriva upp tiderna när han vaknade och somnade då jag var så otroligt trött. Vi kommer att kämpa i en veckas tid med lilleman, det är som sagt frustrerande för alla parter att han inte kan somna själv, så det måste vi råda bot på.
Nu ska jag försöka få Loui att sova lite middag. Sömn föder sömn sägs det.
