Risker i arbetsmiljön.

Det känns konstigt just nu.

Jag pratade precis med vikarierande arbetsledaren om situationen på jobbet. Hon lyssnade noggrant och bad mig stanna hemma i kväll, eftersom läkaren i går sagt att jag inte bör arbeta i den miljön jag befinner mig själv i. Så hon sa bad mig att göra det och ringa in en vikarie vilket jag nu gjort. Jag har även roddat så att han tar kvällspassen nästa vecka och att Micke tar dagarna. Så är veckans alla pass täckta.
Det är en lite skön känsla  men jag har väldigt svårt med det här. Alltså jag vill ju jobba men att veta om att jag kan få sparkar/slag mot magen skrämmer ju mig rätt mycket faktiskt. Tänk om jag skulle få missfall. Skulle fan bli helt jävla förstörd. Den känslan är väldigt obehaglig.

Ja... så, i kväll tänkte jag åka hem till brukaren ändå och prata lite med honom och hans mamma om hur det ser ut. Och på Måndag ska jag till kontoret för att prata med Annelie. Så fort som möjligt förstås.

Så tom jag känner mig helt plötsligt.