Dåligt samvete?

Kom att tänka på pappa precis. Jag tänkte informera min kusin som bor i Lappeenranta att vi åker till Finland första helgen i Oktober, sen är det upp till henne om hon har tid och ork att ses. Jag känner dock att när vi är där så kort tid så vill jag inte riktigt flänga från stad till stad, utan vi är nog kvar i Tampere i så fall, och i detta tankesätt kom jag att tänka på om jag ska höra av mig till min pappa... Jag försöker att inte tänka på honom i vanliga fall då bara tanken av honom gör mig arg. Men jag tänker återigen på My, och på att han att kanske ska få en chans till att försöka träffa henne.. Men sen slår det mig att fan, han har ju inte hört av sig nåt ändå. Det var ju det där Grattis-det-barnet-kortet, men därefter var det inget mer. Hur intresserad är han då av att träffa sitt barnbarn? Eller är det nån sorts stolthet som gör att han inte hör av sig? Larvlig i så fall. Och väldigt konstigt. Jag vet fan inte, men jag har en känsla av att jag kommer få dåligt samvete om jag inte hör av mig... Men att samtidigt vara arg.. Fan.