Tröttna på att be.

Just nu känner jag mig lite nere. Ska man skylla på hormonerna..?
My har gaser i magen och är trött men har inte ro till att somna nån annanstans än vid bröstet..

Stämmer detta tycker ni?

Det ser ut som skit hemma. Och igår fick jag känslan från Björn att han inte hade lust att hjälpa till med My. Först när vi drog hem till Erica satt han och spelade på mobilen när jag bad honom byta blöja på My. Gjorde han det? Nej. Bad honom tömma tvättmaskinen och lägga tvätten i torktumlaren. Gjorde han det? Nej. Och slutligen, att han skulle klä på sig så vi kunde dra? Gjorde han det? Jo, efter mycket tjat (allt det där behövde göras direkt då vi skulle åka hemifrån, och då med en lite halvgrinig dotter som skulle börjat skrika ifall jag inte stressgjort allt det där). Känns som en mamma och son-relation det här ibland. Behöva be honom plocka undan efter sig och påpeka mycket. Och så är jag JÄVLIGT less på att det alltid är jag som städar hemma (det tråkigaste så som dammtorka, plocka undan, dammsuga)..
Alltså fatta mig rätt. Han gör saker här hemma, oftast lagar han den goda maten och brukar se till så det ser lite städat ut i köket. Men är vid blöjbytena, ta henne när hon skriker, byta till pyjamas på henne (han undrar varför hon ska ha pyjamas på sig varje gång den ska på) på kvällen som han drar sig undan tycker jag. Eller drar sig undan kanske var fel ordval..? Tar lång tid på sig att utföra (jag hinner göra det som behöver göras flera gånger om innan han ens tagit sig ur soffan). Och det är det där vardagliga som man vill ha lite hjälp med så man kan göra annat (att göra samma sak hela kan ju bli lite segt). I alla fall att han bara gör det utan att jag ska behöva be honom göra allt..

Gnällinlägg på gubben min.. Va snällt va? Jag älskar honom och han gör en massa bra saker för det mesta (men det är trist att behöva höra ett suck när man ber om hjälp och dessutom behöva tjata till sig hjälpen, då blir jag bara sur och tar tag i skiten själv och tjurar sen). Jag förstår ju att han bara vill slappa när han är hemma från jobbet men hemmet städar inte sig självt (eller jo, jag har väl gjort det då jag tröttnat på att se skiten och då har han inte ens märkt att det är stökigt och smutsigt!). Och ibland måste man få ur sig vissa saker. Mest jobbigt är det att se allt damm i dagsljuset. Kan vi inte gå tillbaka till vintern igen då det typ var mörkt dygnet runt?!
Så nu får det se ut som det gör här hemma. Jag orkar helt enkelt inte.
Hemfrid..?