Pappa.

Kanske är det alla hormoner som spökar men jag känner mig skitledsen just nu. Jag är överlycklig över att vara nybliven morsa till världens finaste tjej med ikväll kommer det tårar pga min egen pappa.
Han är den enda i familjen som inte träffar My och det känns fan skit just nu. Jag vet att han har kärvt med stålar och behöver jobba, men han har i nio månader vetat om att det ska komma en liten och borde kanske lagt undan en slant så han kunde åkt hit och hälsat på sitt första barnbarn..!
My är redan över en månad gammal och min gudfar från Finland hinner träffa henne innan farsan gör det och det känns lite surt (självklart blir det kul att träffa honom men det känns som att det borde vara i en annan ordning..).

Fan, jävla skit att han skulle gifta sig med den här kärringen av alla han träffade efter morsan och flytta till Finland (både jag och syrran har ogillat henne sen hon kom in i bilden)...




Inte bara jag som saknar pappa/morfar..