Vad skönt.

Nu är allt bra mellan mig och Björn igen.
Vi pratade massor igår kväll.

Jag berättade återigen om hur jag kände och hur andra personer oxå skulle reagerar på sånt här. Och att det är minst lika illa om han ska se på bilderna när han är en gammal gubbe för att påminna sig om pinglan han va tillsammans med som att han skulle kolla på dom i dagsläget.
Och att han inte ens ska behöva påminna sig om henne då hon är ett avslutat kapitel som han inte hade det tillräckligt bra med tanke på att han inte är med henne idag.

Och så pratade vi om att han inte skulle haft några problem ifall jag hade haft bilder på mitt ex. Med tanke på att jag inte fick nån negativ reaktion från honom i den frågan ställde jag denna "vore det ok om jag tog bilder på mig i dagsläget och skicka iväg till andra killar?". Jag vet att det är en annan sak men det var ändå en grej han inte tyckte va okej medans vi är tillsammans. Och då sa jag att det är så jag känner med hans bilder. Det är inte ok. Då förstod han mig, när han själv fick den upprörda känslan i kroppen. Och han vill inte att jag ska må dåligt. Men det han störde sig mest på i detta bråk var att jag försöka styra hans tankar (han tycker inte det är nåt fel att ha kvar bilderna) och tycka att han tycker fel. Ja, det är min åsikt. Jag tycker att han tänker fel, och många andra oxå. Men styra hans tankar kommer jag väl ändå aldrig kunna göra. Eller ja, ska inte. Men han måste lära sig förstå.

Han är inte ensam längre. Vi är två. Våra tankar kommer titt som tätt att krocka och på nåt sätt måste man lösa saker och ting. Man får kompromissa vissa gånger, man får erkänna att man har fel andra gånger mm. Hans förhållande med exet varade tydligen bara i 1½-2 år medan jag och mitt ex nästan va tillsammans i 6 år. Så jag sa det till Björn att jag (faktiskt) har länge och antagligen mer erfarenhet av förhållanden än vad han. Och att man faktiskt måste ge och ta väldigt mycket i förhållandena. Och att han måste vara beredd att ge mer än han ger idag.
Han började iaf jämföra bilderna på exet med mitt feströkande. Han har iofs sagt till mig förut men inte så ordentligt som nu. Han sa att han känner sig ledsen då han inte kan kyssa sin flickvän då vi festar ihop. Med tanke på att han inte tål röklukten. Så, jag slutar feströka. Fine. Mår han bättre utav det så gör jag det för honom. Han är den jag vill leva resten av mitt liv med och vill att han ska må bra.

Bilderna är borta och jag mår redan superbra. Jag sa till honom att jag vill att han pratar mer med mig, även fast han har svårt att prata om sina känslor. Men det är nåt han får lära sig med åren och kan han prata med mig kan vi lösa saker och ting eller så kan jag stötta honom i hans andra problem i livet.

Oj vilket långt inlägg. Men va skönt att skriva av sig.