Fan va härligt..!

Jag lyckades springa lite på löpbandet!!
It's a big deal for me!

För ca 3½ år sen gick jag ner 20-25 kg. Då försökte jag springa på löpbandet med det gick inte. Det gjorde ont i knäna och så blev jag så tjock i halsen så jag knappt kunde andas. Rökte iofs då oxå. Ansträngningsastma har jag oxå så vitt jag vet. När jag gick i högstadiet och sprang Rinkebyloppet som va runt Rinkeby och en bit till kunde jag aldrig springa ett helt lopp. Jag va tvungen att springa i intervaller och det va rätt trist då det va kul att springa tyckte jag. Och det tycker väl jag även idag. Förutom att jag inte vågat göra det. Det ser alltid så himla skönt ut när andra är ute och springer, jag blir nog lika avis varje gång.

Men nu så. Återigen blev det i intervaller men det gjorde inte ont i knäna och inte heller blev jag för andfådd.. Det kändes grymt mkt bättre än för ja.. 3½ år sen. Snacka om att jag väntat lång tid innan jag vågat springa lite. Antagligen är det för att jag inte vill göra mig själv besviken.

Men, nu är jag helt upprymd iaf!
Ska träna på gymmet imorrn med, efter jobbet. Och kanske springa lite. Beror på hur mycket folk det är. På nåt sätt gillar jag inte att prestera för mycket ifall jag råkar ta i mer än jag kan och samtidigt göra mig själv besviken, när det är mycket människor runt omkring mig (för det känns som att alla ser att jag gjort fel då). Det har garanterat med min barndom/ungdom att göra med. Livet i Rinkeby när man va utstött (läs; mobbad)...

Jaja, nu en dusch och sen vete fan! :)