måndag 19 januari 2026

Frustration

 Jahopp, då är denna dag snart till ända. 

Den började bra men blev inte som jag tänkt mig. Det blir det sällan just nu när det kommer till dottern min och hennes skolgång..

Jag gick upp tidigt i morse för att väcka My (05:15) och få henne ur sängen, hon tenderar att somna om alt. glömma bort tiden medan hon börjar morgonen med att scrolla på luren... hon kom iaf upp rätt snabbt, efter lite tjat.. men alla rutiner tog mer tid än vanligt.. ansiktet skulle tvättas och det tog mer tid än det "behövde" göra.. frukosten segades det med.. ögonbrynen målade i över en halvtimme och aaaallt detta skapade ju inte bar lite frustration hos mig.. säkerligen hos henne med... 

Det slutade iaf med att hon inte hann i tid och att jag gick med på att anmäla henne som frånvarande på första lektionen för att hon skulle hinna bli klar och för att komma till skolan till åtminstone nästa lektion. Det gnälldes också på magont.. jag har varit med så många gånger nu om att det kommer diverse ursäkter för att slippa skolan så... det är lite som "ropa inte varg" nowadays.. jag köper liksom inget av vad My säger då det troligtvis är en ursäkt för att slippa skolan... Oh well, jag var tvungen att åka till jobbet för att hinna i tid och så kollar jag i en app hur långt hon kommit... varpå hon inte kommit nånvart, utan sitter fortfarande hemma som det ser ut som - vilket stämde... inget svar när jag ringde, inget svar på sms när jag skriver till henne...

Jag släpper det och förstår att jag (återigen) inte kommer kunna göra ett skit åt att hon blir hemma idag igen (jag minns inte heller hur många dagar förra veckan det blev likadant)... men jag lägger det åt sidan då jag behöver fokusera på jobbet.

När jag väl kommer hem misstänker jag att hon fått för sig att baka någe. Mycket riktigt, smöret är i princip slut och jag finner rester av choklad vid diskon och det leder till att jag ballar ur. My får sig en utskällning och det slutar med att vi båda sitter och gråter tillsammans då vi båda är så otroligt frustrerade på situationen. My på grund av att hon inte pallar skolan och jag pga av att jag inte når fram till henne.

Det slutar iaf med att jag lågaffektivt möter henne halvvägs. Jag säger till henne att jag går med på att hon går halvdagar på skolan tills vidare för att få henne att gå till skolan över huvudtaget. Känner att det faktiskt är en win i dagläget och kanske inte allt för övermäktigt för henne. Hon verkar lättad över detta förslag och vi får se om det fungerar framöver. Jag har mailat läraren om detta men inte fått något svar, kan ju vara så att hon inte är på plats och därmed inte läst mailet men jag hoppas jag får återkoppling på detta. Det är inte det bästa förslaget då hon kommer missa en hel del lektioner men det är fanimej vad jag kan erbjuda i dagsläget känner jag. Det går inte att ställa för mycket krav på henne just nu. Så, jag hoppas att läraren försöker göra något bra av den situationen som är utöver de anpassningar de redan gjort på skolan (anpassad kost, skippa klassråd och fredagsfysen)..

Vi får ta det härifrån iaf. Jag har dessutom anmält mig till en grundkurs om ADHD/ADD som ska finnas digitalt via Habiliteringen och hoppas det kan ge mig lite mer verktyg utöver det man redan har... 

Så, slutventilera. Over and out. 

torsdag 15 januari 2026

Nytt kapitel i livet.

Då har man kommit till ett nytt kapitel i livet. 

Fokus på träning (bloggen heter ju träningsperiodaren - och det har alltid varit upp och ner kring träningen för min del) finns inte så mycket utrymme för. Dottern som är nyligen fyllda 14 år tar upp mycket av tankeverksamheten i dagsläget. Det har varit stormigt det senaste halvåret och jag känner väldigt mycket frustration över hur situationen ser ut idag. 

Min dotter har det senaste halvåret haft väldigt svårt för skolan och är otroligt styrd av lust, vad jag uppfattar det som. Skolan är pest. Lärarna är pest. Jag är pest. Hon bor på heltid hos mig sedan November och det har varit utmanande till och från sedan dess. Skolan flaggade i höstas om en utredning då de noterat att det går sådär för henne i skolan. Mycket frånvaro. Svårt med fokus. Svår att motivera. 

Utredningen via BUMM gick otroligt snabbt och i veckan fick hon två diagnoser. Autism nivå 1 och ADD. ADD:n kommer högst sannolikt från mina gener och Autismen från hennes pappa. Varsågod - jackpot i ärftlighet av gener... eller vad man nu säger. 

Jag når henne knappt i dagsläget. Hon vänder sig inåt. Det enda som är bra i hennes liv är livet på ridskolan som då också är en umgängesgård. Där har hon hästarna att ta hand om och kompisar. 

Jag ska försöka nyttja de strategier man kan tänkas få via Habiliteringen som vi får ta hjälp av för att hantera vardagen, sitter i skrivande stund och lyssnar på diverse klipp på hur vi kan ta oss vidare i detta. 

Jag känner SÅN FRUSTRATION kring denna situation. Känner mig så handfallen. Jag hoppas att det vänder snart och att vi på något sätt hittar någonting som får henne att gå till skolan då hon just nu tappar så otroligt mycket på att skolka. Jag tappar också så otroligt mycket fokus på jobbet när jag vet om att hon inte kommer iväg till skolan eller åker hem tidigare för att hon inte orkar. Vet inte hur jag ska räcka till, till allt. 

Nu måste jag se till att vi får i oss något att äta om än att det blir sen middag. Skriver nog mer framöver för att få skriva av mig...

Over and out for now.